Long time no see…

Jag skulle försöka inleda blogginlägget med en klämkäck hälsningsfras, men det gick åt skogen. Efter flera misslyckade öppningsfraser låter jag istället blogginlägget inledas med en rörig start där jag svamlar mig fram till poängen. Kanske inte lika klämkäckt.

Hur som helst, ni har säkert märkt att uppdateringen på bloggen har varit bortom all kritik. Tack och lov för mitt rejäla arkiv av inlägg, för ni är fortfarande många läsare som klickar in på min webbplats varje dag. Tack till er!

Den här våren har varit rätt tuff på många sätt och vis, och till en början hade jag helt enkelt inte tid att uppdatera er överhuvudtaget. Ett par veckor in på året fick jag en rejäl släng av influensan. Nej, jag hade knappast Covid19 eftersom viruset inte hade nått Sverige då.

Hur som helst, det var en väldigt långdragen sjuka. Bara det är nog jobbigt, men min ångest steg också i taket eftersom jag hamnade så långt bakom i skrivandet av min C-uppsats. Jag skrev uppsatsen med en klasskompis som också är en av mina bästa vänner, vilket var underbart. Men jag led av oändliga skuldkänslor eftersom vi hamnade så långt bakom i planeringen. Dessutom blev stressen och ångesten dubbel med all oro kring Covid19.

Så när jag väl blev frisk fick vi kämpa med uppsatsen långa dagar måndag-söndag i flera veckor. I princip varje minut gick åt till C-uppsatsen och mitt skönhetsintresse fick helt enkelt vänta. Jag var så slutkörd att jag till och med slutade använda all form av hudvård, något som annars är väldigt ”viktigt” för mig. Kanske slängde jag på någon nattkräm någon gång i veckan på sin höjd. Smink var aldrig att tänka på. Jag var liksom nöjd om jag drog en borste genom mitt otvättade hår.

Hur som helst, när C-uppsatsen väl var inlämnad påbörjade jag min praktik, vilket har gått långt över förväntan. Jag trivs oerhört bra, trots att jag gör min praktik på distans. Men jag är oerhört slutkörd efter C-uppsatsen, och har varit i stort behov av vila, både för mitt psykiska välmående och för att min magkatarr har kommit tillbaka i full kraft.

Men jag saknar bloggandet!

Jag saknar det som fan. Och kommer inte sluta blogga. Mitt intresse att fortsätta driva den här bloggen har alltså inte försvunnit, utan bara prioriterats lägre de senaste månaderna.

Men nu är jag tillbaka. Kanske inte med full kraft, men jag är tillbaka!

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.